Ann Söderlund: "En läckande tutte behöver också en kasse"
amelias krönikör Ann Söderlund minns småbarnstiden då hon mest kände
sig som en mjölko i osexiga underkläder i noppig design och med står
gråa fläckar av intorkad mjölk. Det handlar om att bli sedd. Även om man
bara är en ko.
Jag är bjuden på en liten underklädes-modevisning. Glammoms modeller
är helt i min smak. Vanliga kroppar med mjuka magar istället för
inåtvikta skelettburkar. Under fina behåar i spets guppar riktiga
tuttar och på ett bord bredvid är det uppdukat med rosa cupcakes och
snittar med ickekaloriräknande fyllning. Heroin chic och mörka ringar
under ögonen känns befriande långt borta. Fast det som känns riktigt
going on är det som tjejerna med tyllkjolarna har på sig. Sexigt, fint
och skönt mode för gravida och ammande kvinns.
Minns med kärlekens blå hinna av nostalgi hur jag själv satt och ammade i en rasande ful amningsbehå med noppig design och stora gråa fläckar av intorkad mjölk. Den var inte ens nyinköpt utan ett arv efter Christina. Dom eviga amningsinläggen var i bomull som de inte ens hade brytt sig om att blek vita. Gravidtrosorna får jag punkfrisyr bara av att tänka på.
Till och med mannen som aldrig höjt ett ögonbryn reagerade till slut, ”Finns det verkligen inga andra alternativ?” Jag, som gick omkring i min amningsbubbla, såg en hybrid av Pamela Anderson och Heidi Klum i spegeln sa som det var, ”Att det faktiskt inte fanns något större utbud”.
Kanske är finare och sexigare underkläder för gravida och ammande det sista tabut som överskrids för att vi kvinnor ska känna oss som kossor när vi har en bebis. Kanske hade det varit skönt att ha en sista fulbastion, det är så jag tänker.
Men sen när jag går hem med min goodiebag och provar Victoria-behån och träningstoppen så blir jag så jäkla glad. Det handlar inte om att någon läckande-bröst-objektifiering, det handlar inte om att fina underkläder eller bra träningskläder är ett desperat rop efter en påsättning eller nya fastare lår en vecka efter förlossningen (det får Victoria Beckham ansvara för). Det det faktiskt handlar om är att bli sedd och få känna sig fin. Även fast man bara är en ko.
(amelia)
Minns med kärlekens blå hinna av nostalgi hur jag själv satt och ammade i en rasande ful amningsbehå med noppig design och stora gråa fläckar av intorkad mjölk. Den var inte ens nyinköpt utan ett arv efter Christina. Dom eviga amningsinläggen var i bomull som de inte ens hade brytt sig om att blek vita. Gravidtrosorna får jag punkfrisyr bara av att tänka på.
Till och med mannen som aldrig höjt ett ögonbryn reagerade till slut, ”Finns det verkligen inga andra alternativ?” Jag, som gick omkring i min amningsbubbla, såg en hybrid av Pamela Anderson och Heidi Klum i spegeln sa som det var, ”Att det faktiskt inte fanns något större utbud”.
Kanske är finare och sexigare underkläder för gravida och ammande det sista tabut som överskrids för att vi kvinnor ska känna oss som kossor när vi har en bebis. Kanske hade det varit skönt att ha en sista fulbastion, det är så jag tänker.
Men sen när jag går hem med min goodiebag och provar Victoria-behån och träningstoppen så blir jag så jäkla glad. Det handlar inte om att någon läckande-bröst-objektifiering, det handlar inte om att fina underkläder eller bra träningskläder är ett desperat rop efter en påsättning eller nya fastare lår en vecka efter förlossningen (det får Victoria Beckham ansvara för). Det det faktiskt handlar om är att bli sedd och få känna sig fin. Även fast man bara är en ko.
(amelia)
1 kommentar:
Hej!
Kan tänka mig att det inte alltid är lätt med underkläder, mest sett olika typer av tröjor för mamma då mina kompisar fått barn med jämna mellanrum nu! =)
Lycka till med pengaträdet! =)
Ha en fin söndag!
Kram Elenor
Skicka en kommentar